Istället för snö.
Nu kan våren komma
Reply
and this is my happyface….
Jag orkar ingenting annat än att sitta här som en sur och äcklig kvarlämnad godis i en bortglömd godispåse. Jag tror att jag är hungrig men det är omöjligt för jag åt alldeles nyss. Jag fryser som ett jävla djur eftersom vädret kom på att det skulle bli toppenfint och alla hus då per automatik tänker ”varmt ute=av med alla element!” Vansinnesirriterande.
Helgen har i övrigt varit fin. Men nu är den så jävla ful.
Ful så innihelvette.
Solen strålar sådär ”fuck you right back”-igt när jag hoppas att den ska gå ner i underjorden så snart som möjligt så att jag kan få göra det jag har sett fram emot nu mest hela eftermiddagen. Tända en miljon värmeljus för att få upp värmen. Men nej då. Det är ju vår. Den absolut sämsta årstiden på hela året. Jag hatar den. Jag hatar den aktivt! Det är fint ute men man kan inte gå ut för att det är kallt och skulle det mot all förmodan bli lite varmare och vindstilla; då regnar det. Jag tycker inte ens om vårvintern. Det är sant. Jag är världen sämsta norrlänning! Jag hatar det där med att kombinera ”ute+vinter+sol” det innebär bara en bunt besvärligheter.
Egentligen är jag såhär sur för att alla andra människor förstör mitt liv. Det är så jag känner. Sluta sabba mitt liv för i helvette. Jag gör väl som jag vill. I morgon ska jag jobba som vanligt. Det innebär att jag ska gå upp fuckin’ först av alla i ett hem där folk sover 4/5-delar av sitt liv, jag ska gå på ett jobb där jag gör mer än jag får cred för medan andra suger åt sig allt positivt jag gjort. Jag ska jobba med en skitlön. Sen ska jag komma hem till samma jävla hem! och sen strålar solen såhär helt jävla idiotiskt lyckligt och fåglarna kvittrar harmlöst. Det är ju som en lång piss in the face från morgon till kväll. Sommar eller semester nu säger jag, annars kan det fan va.
nej, nu ska jag gå och skjuta mig i huvudet.
hejdå
God morgon kamrater. Genom de neddragna persiennerna tränger envist solljus igenom och skapar vita zebraränder i gardinen. Den nya lampan i fönstret passar in. Jag ligger kvar under täcke+överkast+filt och drar mig samtidigt som jag lyssnar på ”morgonpasset helg” och vet att jag måste ut och springa snart. Eller jag vill ut och springa. Jag åt så himla mycket onyttigt igår.
Idag kommer oscar hem! Tusen år av ensamhet får äntligen ett slut! Jippi!
Moving on
Nu jävlar hörrni håller jag på att bli vuxen. Det stora samtalsämnet hemma är nu huruvida räntan kommer gå upp eller inte och hur mycket vi har råd att lägga ut för att faktiskt köpa en lägenhet. Detta innebära åtskilliga timmar på sajter som europamobler.se och mio.se och jag börjar sakta men säkert mejsla ut vår (min) stil.
Allt detta får mig att inse hur jädrans lurade vi svenssons är. Hur kan vi ha undgått att IKEA faktiskt lurar oss på pengar trots att prylarna är både fulare och omonterade?
Ja, spännande är det i alla fall.
Festen!
Igår hade Max o Sofi sin ” nytt-kök”-fest och crème de la crème (jag) var naturligtvis där:) kvällens bilder:
Öl-in, all-in, el-in!
Ego boost. När jag har tråkigt på jobbet brukar jag ta min iPhone, ställa den på dataskärmskanten, ställa in så den fotar mot mig – och sen go banalas i sann narccisistanda. Idag extra mycket eftersom vi hade en photoshoot inplanerad på fm så jag kände mig extra fin.
Flickor på stan
Kvällen spenderades på le rouge med fina flickorna fram jobbet. Efter middagen drog resten vidare medan jag åkte hem till mitt krypin. Varför? Med förra helgens bravader i minnet, samt en mycket efterlängtad sovmorgon att se fram emot kunde jag inte motstå frestelsen… Jag hoppade genast ner i mjukisbyxan och placerade mig mjukt! Nu kan helgen skölja över mig! I morgon-vinterstudion!
Var är Elin?
”när kommer du hem bebis, ska vi äta lasagne…”
Det var allt jag hann läsa…
JA!, vi ska äta ute! Tänkte jag…
”…på casinot!:)” stod det sen när jag läste vidare.
Jaha. Jaja, det är en fin gest iaf. Även om jag tycker att det är lite besvärande att killen i garderoben hälsar igenkännande på mig! 🙂
Ansvar ansvar case is closed
Jag vill att alla ska veta hur makalös människa jag är. Gudars vad jag jobbar och står i. Helgen närmar sig med stormsteg och sällan har den upplevts som en sådan hägring. I morse var det -11 grader ute och tankarna åkte på en liten orange pulka hem till tärnafjällen på 80-talet. Det var tider det. Då var oron hur jag skulle på bästa sätt lyckas torka upp de dyblöta handskarna för att kunna fortsätta bygga snögrottor, nu är det huruvida 8000-besöks-eventet i Spanien kommer gå av stapeln eller inte. Jodå. Ibland längtar jag tillbaka!
Tunnelbanan…
Äntligen påväg hem… Med P3 i lurarna tänker jag på hur himla fint jag har det ändå. Att tunnelbanan luktar kiss gör mig egentligen ingenting:)
capturebye 